Kejsarinnans nya kläder

Igår krånglade jag till det.
Jag hade bestämt mig för att äntligen åka till ICA och handla. Jag har ju skjutit på det hela veckan, trots att jag inte haft nån mat hemma. Under dagen fick jag ett sms som talade om att mitt paket från LaRedoute hade kommit och att jag kunde hämta det hos postombudet på Coop. Både ICA och Coop ligger i Tyresö Centrum, men jag hade aldrig varit på Coop och visste inte exakt vart det låg. Men jag tänkte i alla fall att det nog var smidigast att gå och handla mat först, för att slippa släpa på ett stort paket i affären. Sagt och gjort, jag begav mig till ICA och handlade två tunga kassar. Sedan gällde det att leta rätt på Coop. Jag trodde att det låg utanför själva gallerian, så jag lastade min cykel och gav mig iväg runt hela bygget för att hitta ingången. Men efter att ha yrat runt i minst en kvart kunde jag ändå inte hitta någon entré. Så jag åkte tillbaka till en av entréerna till gallerian och lyckdes springa på en kvinna som jag vågade fråga om vägen. "Den ligger på ovanvåningen, längst bort" Självklart finns det en övervåning! Alltså parkerar jag cykeln, tar kassarna och börjar stappla på onda fötter (ja, naturligtvis hade jag mina nya högklackade pumps på mig) in för att hitta rulltrappan. 
Väl framme får jag hjälp snabbt och hela paketöverlämningen går smidigt. Men när jag tittar ner ser jag att min ena matkassa har gått sönder. Eftersom den skulle hänga på cykelstyret på hemvägen ber jag tjejen i bakom disken om en ny kasse. När jag väl kommit ut från postutlämningen hör jag hur papperskassen börjar lämna ifrån sig olycksbådande rivljud. Naturligtvis har även denna gått sönder och håller nu på att kollapsa helt. Som den vessla jag är smyger jag fram till en av Coops kassor och stjäl en ny papperskasse. Sedan får jag packa om mina varor vid en parkbänk, bege mig ut till cykeln och bege mig hemåt. När jag påbörjat min färd och ska bromsa in vid ett rödljus känner jag hur det rycker till i handbromsen. Minsann, vajern har gått av! Lyckad eftermiddag, må jag säga.

Som tur var passade alla kläder perfekt, även om sandalerna än så länge är lite obekväma. Men dem kommer jag väl att gå in ganska snabbt. Bilder kanske kommer...

Idag är det lika dött på jobbet som vanligt, därför har jag surfat efter jeans. Och tro det eller ej, men jag har hittat en kalas-sida! Amerikansk sajt med dösnygga kläder för oss tjejer med lite mer kurvor än Kate Moss. De har till och med en del snygga jeans, vilket är sjukt ovanligt! I TOTALLY LOVE och ska genast beställa ett par Apple Bottom-jeans (ja, jag skulle tro att det är dem som T-Pain sjunger så fint om i refrängen till "Low" ) och ett par Dickies. Jag blev totalt förälskad i deras klänningar också, men det får vänta tills nästa gång. Vill ni kolla in?

Dagens låt (hmm, längesen sist... jag får skärpa mig) blir för enkelhetens skull "Low" med FloRida och T-pain.


En annan kub

Ja, jag undrar allt vad bartender-Kuben gör nu för tiden. Kom att tänka på det i lördags när jag beställde en Cosmopolitan på Statt. Drinken jag fick var knappt drickbar och fick lämnas tillbaka eftersom den var varm. Jag tyckte synd om tjejen i baren, hon var världens nybörjare och såg rätt förtvivlad ut. I vilket fall som helst så kom jag då att tänka på Kuben som brukade jobba på Biljarden. Har ingen aning om vad han hette egentligen, men han var kort och väldigt musklig och såg rätt fyrkantig ut, därav "Kuben". I vilket fall så blandade Kuben världens godaste Cosmo´s till mig, och han visste alltid vad jag skulle ha när jag dök upp vid baren. En riktig pärla och ganska söt, trots sin fyrkantighet.

En annan snubbe som numer är på väg ut ur min tillvaro är mr D, som sedan ikväll blivit degraderad till bara "D". No more, nu får det räcka. Inget illa om honom alls, men vi är defenitivt inte på samma plan och jag har tröttnat på hans bekvämlighet och brist på initiativ. Jag vill ha mer och det har han inte.

Hepp, nu äre natta.. So´long folks!

The Cube

Jag har gett mig på ett vansinnesprojekt: jag har köpt en Rubiks Kub. Och ni som känner mig kanske kan tänka er hur det kommer att sluta... Aldrig att jag ger mig förrän jag listat ut hur man ska lösa den! Alltså har jag tagit med mig den till jobbet. Kanske låter som en motsägelsefull sak att göra, eftersom det ju är meningen att man ska jobba på jobbet. Tydligen inte på mitt job. Sedan jag kom tillbaka från min korta ledighet har jag gjort i snitt fem jobb om dagen. Det är mindre än jag gör innan förmiddagskaffet i vanliga fall. Alltså finns det hur mycket dötid som helst för mig att pilla på kuben.
Det lät äckligt.
 
Så när jag tröttnat på att spela Spindelharpan och gratis onlinespel, läst alla mina webcoms, kollat mail/Facebook/forum och läst aftonbladet, då finns min lille flerfärgade fiende fortfarande kvar här för många timmars psykiskt nedbrytande vridande.

Tack Rubik, jag hatar dig.

(Bilder på mitt kämpande kommer ikväll)


Mormors köttbullar är inget man längtar till längre

Läste just Emelies blogg. Där hade hon skrivit om något jäkligt viktigt, nämligen om hur vi föder våra barn, sjuka och äldre. Förtjänar de inte lika bra mat som oss andra, bara för att de utnyttjar statliga istitutioner som de betalar skatt för och har rätt till enligt lag? Jag har jobbat inom äldrevården och sett viken skit vi matar de stackars gamla människorna med. De om några borde förtjäna riktigt god, näringsrik och vällagad mat. Det är ju dessa människor som varit med och byggt upp det Sverige som vi lever i idag. Dessutom har de betalat skatt i hela sina liv, lever på en knapp pension och får utöver detta betala för att äta nästintill oätlig mat. Ofta är de äldre också sjuka och svaga, så de behöver all näring de kan få. Jag undrar hur ett välfärdsland som Sverige kan glömma bort så många av sina medborgares mest basala behov: mat. 

Var med och stöd kampen för god, närproducerad och näringsrik mat till skola, sjukvård och äldreomsorg här. Jag har skrivit på, gör det du med!

Het helg

Nu är jag tillbaka i storstadens kvävande, pulserande värme igen. Inte för att värmen var mindre kvävande hemma i Värmland, men där kändes det ändå som om man kunde fly undan på ett annat sätt. Om inte annat kunde jag tillbringa dagen i hammockens skugga eller svalka mig i Vänerns svala vatten. Det är meningen att man ska vara ledig när det är sånt här väder. Tur att det finns luftkonditionering på kontoret i alla fall, annars skulle vi kokas här i vårt inglasade fängelse.

Nu får det vara nog med negativitet.
Helgen har varit bra, jag har äntligen premiärbadat. Riktigt varmt i vattnet faktiskt! Vi åkte till Kungens Rastplats och hade med oss lille Fabbe, som blötte ner oss och sprätte sand på våra filtar och handdukar. Det var riktigt skönt att få vara ute i solen och få lite riktig färg istället för bränna på burk. På kvällen blev det grillning. Thomas och David stod för handlingen, vilket såklart resulterade i att vi hade mat för femton personer istället för fem. Men gott var det i alla fall! Jag fick den inte så briljanta idén att göra bål på vattenmelon, vin och en mix av diverse spritslattar från farsans barskåp. Det blev inte helt lyckat!
Efter att ha ätit oss sprickfärdiga traskade vi ner för backen, hem till Linda och David för att prova deras nya Buzz-spel. Det var kul, men lite svårt att trycka på rätt knapp. (Kan ju ha berott på alkoholen, reaktionsförmågan var inte på topp!) Sedan gick vi till Satt för att skaka rumpan tillsammans med stadens artonåringar. Där mötte vi Helen och Cola som anslöt sig till vår lilla trupp.  Allt som allt blev det en rätt lyckad kväll, om än något lugn.
Höjdpunkten var nog ändå avslutningen! När jag stod i garderobskön för att hämta ut min tröja och gå hem blev jag uppbjuden att dansa tryckare. Det var lite töntigt men ganska kul, jag tror att jag med mina höga klackar var något längre än killen. Gångerna jag dansat tryckare på Statt är lätträknade. Snubben som bjöd mig på en svängom visade sig vara utbildad till psykolog, men arbetade nu som arbetsledare på ett åkeri i Örebro. Jag blev förvånad över att en välutbildad man valde ett såpass lågstatusyrke, med tanke på hur många fucked up människor det springer omkring ute på gatorna. Han påstod att åkeri-jobbet gav bättre betalt. Konstigt.

Kära nån...

Nån som tvivlar på att jag har tråkigt på jobbet, eller? Tredje inlägget innan lunch, det är rekord för mig (och jag vet inte om jag gillar det)

MEN jag måste bara tipsa om en tragikomisk blogg som jag börjat läsa. Snacka om verklighetsfrånvänd brud! För att uppskatta det roliga lite mer kan jag ge er lite inside info om den här tjejen (kanske pajar jag hennes image nu?): Typ 20 år ung utviksbrud (?!) med sillisar (vad annars?) från Skara (ni kanske ser vart jag är på väg med detta) som jobbar på Willys (Oh, Snap!). Läs och förundras över människans tokigheter och helt bissara narcissism. Fantastiskt underhållande är det i alla fall!
Jag skulle tro att hon är den sortens person som googlar sig själv varje dag, så risken finns nog att hon kommer bli rejält pissed off om hon läser det här inlägget. Men hey! That´s fame for ya´... Eller så blir hon bara glad för uppmärksamheten och att hon får fler besökare på bloggen!

http://misssperfect.blogg.se/
 

En plan

Ja, det är just vad jag har! En plan för att få tag på ett par perfekta jeans.

Eftersom min kroppsform inte rikitgt tillåter märkesjeans så tänker jag sy upp ett par perfekta jeans hos SOM. Där får man bestämma helt själv hur brallorna ska se ut och får dem skräddarsydda efter sin kropp. Kan det bli bättre? JA, det kan det faktiskt! Ni tror säkert att det kostar typ 5000 spänn för ett par jeans. ICKE! 1200 kronor är närmare sanningen, och det är ju ungefär vad ett par Dieseljeans kostar.

Kolla för övrigt in den här länken. Bra riktlinjer för jeansutprovning!

Yes, så får det bli. Nästa löning smäller det, då ska jag ha ett par jeans! (gillar de vida jeansen här nedanför, kanske blir något liknande?)


On the road again

Som vanligt kan jag inte hålla fred på mig utan måste ut och flänga. Destination Värmland ikväll. Tur och Retur för stadiga 615 spänn. Tack för den SJ, vad hände med billiga sista-minuten biljetter? Problemet är att jag ALDRIG skulle sätta mig på en buss för en resa på 30+ mil i detta subtropiska klimat, så det är bara att snällt fiska upp VISA-kortet.

Jaja, det ska i alla fall bli fantstiskt skoj att hänga med tjejerna hela helgen (bara så ni vet så kommer jag att bosätta mig hemma hos er). Garanterat badning och solsting imorgon, förhoppningsvis grillning på kvällen. Det här blir vår Pripps Blå-reklamshelg och jag förväntar mig full medverkan från samtliga inblandade. Jag kan riktigt höra Ledin i bakgrunden!

Tjejer, kan ni inte ta ledigt från era respektive och bara hänga med mig i min singetillvaro för en dag? For old times sake! Fast jag vet ju förstås att det kanske är lite för mycket begärta att folk ska släppa allt för min skull, även om det bara är för en dag.

Nu till andra trängande angelägenheter: shopping!
Jag måste shoppa, det är mer ett krav än en vilja just nu. Jag har nämligen inga vettiga kläder alls (känns det som). Och inga vettiga skor heller. Det värsta är nog ändå att jag bara har ett par timmar på mig att hitta skor, en full outfit för lördagen samt bikini, underkläder samt ett halsband åt Annie. Jag slutar jobbet klockan 16, tåget mot Krhmn går klockan 19.15. Tajt tidsram...

I´ll be back, måste planera min eftermiddag lite mer detaljerat...


Lite ljusare

Jag har funderat lite på mina alternativ för helgen:

A: Jag kan stanna i Stockholm, kolla Pridefestival, shoppa och kanske göra en skärgårdsutflykt. Riskera att få sitta själv hela helgen om ingen har tid att umgås med mig.

B: Jag kan åka hem till Kristinehamn, spendera typ 600 spänn på tågbiljetter, missa Pride-paraden men garanterat ha en rolig helg med tjejerna.

Just nu lutar det lite mer åt alternativ B (förutsatt att jag får tag på tågbiljetter såklart), eftersom Andreas fortfarande inte hört av sig.

(Nej, sist jag kollade var jag inte gay, jag tyckte bara att det skulle bli spännande att se paraden)

Kan någon hjälpa mig med beslutet? (vet redan Annies åsikt)

         
Fin queer-flaska från Absolut (dock är innehållet detsamma som vanligt)


Graaagh, frustration!

Här sitter jag ensam i stora Stockholm, utan en människa att umgås med. Tyck synd om mig!

Mr. D har tydligen inte bestämt sig för att släppa till på den sociala fronten, utan håller sig undan som vanligt. Jag börjar befara att det här kommer rinna ut i sanden, men kanske är det bara jag som är sjukligt otålig som vanligt. Och eftersom D gjorde klart att han var upptagen hela helgen och inte hade tid med mig så skickade jag ett sms till Andreas för att höra om han ville göra en liten utflykt på lördag. Vi pratade ju om att göra sånt när vi sågs sist. Har ännu inte fått nåt svar, men det är ju iofs. inte särskilt ovanligt.
 
Jag blir så trött, det är ju sjukt fint väder och ska vara det resten av veckan. Så varför kan ingen bara hjälpa mig att utnyttja solen i helgen? Come on, people! Jag vill slippa vara själv för en gång skull!

Dagens låt blir "Måndagsbarn" med Veronica Maggio. En hyllning till min rastlöshet.

Kanske skriver ett par rader till när jag är på lite bättre humör...

Bloggare

Bloggare är självupptagna människor. Jag är själv inget undantag. Det är en fantastisk känsla att få leka kändis/journalist/författare/filosof. Och man inbillar sig att läsarna anammar det man hissar eller dissar. Man inbillar sig att man sätter trender. Och det kanske det finns de som gör. Alla dessa 17-åringar som bloggar om mode och trender och en livsstil som 99% av befolkningen aldrig kommer att få uppleva. De sätter säkert exempel för en hel generation småtjejer as we speek. Om det är bra eller dåligt låter jag vara osagt, det finns garanterat två sidor på det myntet. 

Och varför läser folk bloggar egentligen? Annie och jag pratade om det för ett tag sen. Det beror på ren och skär nyfikenhet. Vi vill få en inblick i någon annans liv, få läsa om smutsiga detaljer i människors privatliv, läsa om en vardag som är olik (eller lik) vår egen, läsa om kärleksaffärer och förhållanden. Vi läser bloggar av samma anledning som vi tittar på BigBrother (eller någon annan dokusåpa, för den delen). Och vi skriver bloggar eftersom de flesta av oss inte var med i BigBrother. För det slog mig precis att de flesta människor bara vill synas. Vi vill vara lite kända, även om det så bara är för några få människor. Vi vill alla ha en del av rampljuset, även om alla inte är villiga att gör vad som helst för att bli "kända". 

Nu när jag ändå analyserar kan jag ju lika gärna bekänna färg. 
Hej, jag heter My och är en värmländsk småstadstjej som flyttat till Stockholm (det är så klyschigt att jag nästan kräks på mig själv). Jag bloggar eftersom jag när en hemlig dröm om att påverka människor, även om jag inte anstränger mig det minsta för att skriva om något viktigt. Alltså är det ortoligt fåfängt av mig att tro att jag nånsin kommer att få mer än 20 unika besökare på en dag, eftersom jag inser att jag inte skriver om sånt som folk vill läsa om. 
So that´s it.

Shit, jag är nog en liten dramaqueen ändå. 

Stockholm Pride i helgen. Skoj, funderar på att gå ut och kolla på paraden. Garanterat färgsprakande i alla fall!

 
 

Åååh!

Underbara trallpop!

Young Pilgrims - The Shins
(skit i videon, lyssna på musiken)

I LOVE!

Ännu en sån där dag

Fortfarande sjukt lite att göra på jobbet, även om Jocke iochförsig kom och lämpade av en hög med efterkodningsjobb förut. Ska bli spännande att se vad det är för nåt. Men just nu har jag lunch, så jag skiter blankt i jobbet.

Igår kväll blev jag i alla fall glad! Efter min bedrövligt sega dag kändes det otroligt skönt att komma hem och få krypa i myskläderna. Jag hade laddat hem New York Waiting och såg fram emot att få ligga i sängen och glo på film och käka nudlar. Tyvärr funkade inte filmen, det var nån skum filtyp som jag gissar att man måste bränna ut på dvd för att den ska gå att titta på. Varför ska piraterna krångla till det så? I vilket fall tog jag med mig min nudelwok och mitt nyinhandlade naturgodis och begav mig ut till vardagsrummet för att kolla på den gamla trotjänaren Love Actually istället. Den funkar alltid när man bara inte orkar engagera sig med att tänka. Och så piper telefonen om att jag fått sms. Säkert från Annie, tänkte jag, eftersom hon sagt att hon skulle skicka ett. Men det var det inte! Det var från Mr. D som var sjukt trött men undrade om han fick komma över en stund. Självklart fick han det! Jag höjde dock ett varnande finger om mina sjukt stubbiga ben och slitna uppenbarelse. Han svarade att han var i ungefär samma tillstånd, så det passade honom perfekt. Självklart satte jag genast igång med att plocka undan den värsta röran. Fem minuter senare fick jag ett nytt sms. Tyvärr kunde han inte komma eftersom hans farmor behövde hjälp med nåt. Men det gjorde faktiskt ingenting, jag var bara glad över att han överhuvudtaget tänkt på mig och att han ville komma förbi. Att han tog initiativet till att ses, trots att han var trött och sliten efter jobbet och resan. Han kom ju faktiskt hem så sent som i söndags.

Mmm.... det kanske kan gå vägen det här i alla fall...

Dagens låt får bli nåt med The Shins. Älskar dem just nu, så vilken låt som helst duger. "Australia" kanske?


Somliga går i trasiga skor, säg vad beror det på?

Jo, jag ska tala om vad det beror på! Dålig kvalité, that´s why!
Igår kväll hittade jag extraklackarna till mina svarta pumps och tänkte då att "Shit, vad bra! Nu slipper jag lämna in dem än på ett tag!" Så jag kämpade och slet för att få bort de gamla trasiga klackarna, slog i de nya och tog mig till och med tid att putsa med lite skokräm för att dölja de slitna ställena. Perfect, nästan som nya!
I god tro satte jag på mig skorna i morse och åkte till jobbet. Eftersom skorna inte är världens bekvämaste så cyklade jag till bussen och tog av mig skorna så fort jag kom till jobbet. Alltså har jag gått minimalt på dem under dagen. När jag klev av bussen i eftermiddags hoppade jag på cykeln och trampade iväg till Lidl för att handla lite. Och när jag står i kassan och ska betala, vad ser jag?! Mina skor är trasiga! Inte i närheten av klacken, utan på insidan i skinnet. De jävla skorna har spruckit precis vid det bredaste stället på foten, innan stortån. Rakt igenom utan någon som helst möjlighet att laga. Man kan inte bli annat än förbannad... Tur att jag får lön på fredag, varje kvinna måste ju äga ett par svarta pumps!

I övrigt har den här dagen tagit rekord i tråkighet. Jag har inte gjort ett enda dugg på jobbet idag. Nej, det är inte bara som när man överdriver och säger att man inte gjort nåt. Det är helt sant! Jag har inte gjort nånting överhuvudtaget. Surfat, spelat spel, läst Aftonbladet, webcomics och kollat bankkontot. That´s it! Så dött har det varit, på riktigt.

Igår på förmiddagen var jag och pappa ut till Tyresö slott och fikade. Det är verkligen ett underbart ställe. Om jag nån gång gifter mig så ska jag boka stället och ha mitt bröllop där. Så fint är det!

Dagens låt får bli "Tire Swing" med Kimya Dawson, från soundtracket till filmen Juno. Förhoppningsvis kan den lysa upp denna i övrigt så gråa dag.

Lite fina bilder från Tyresö Slott:

                        






Music is my religion

Om det inte var det innan, så är det defenitivt nu. Jag var på Sthlm Jazz igår tillsammans med pappa. Vår vistelse på Skeppsholmen inleddes med en otroligt obskyr musikupplevelse i form av Trondheim Jazz Orchestra. Det var nästan mer skrammel än det mänskliga örat kan utstå. Efter denna öronmisshandel begav vi oss mot Nya Scenen för att ta en titt på Wildbirds & Peacedrums. Jag visste att jag hört dem någon gång, men mindes inte alls vad det var för musik. Men det blev verkligen en transliknande upplevelse. Jag, i mitt lätt vinberusade tillstånd, kunde nästan känna hur fötterna lyfte från marken och hur jag svävade fritt i den klara sommarkvällen. Hur en duo kan komponera sådan musik av endast trummor, cittra, klockor och röst är helt ofattbart. Och trumspelet var verkligen imponerande, likaså sången. För en nybörjare som mig var det verkligen fantastiskt.

Jag och pappa gick därifrån och kände oss lite lyckligare och lättare om hjärtat än vi gjort innan. Vi jagade snart rätt på lite mer alkohol och så småningom också lite mat i väntan på kvällens höjdpunkt. Någon grupp på Stora Scenen spelade pianobars-jazz som ingen brydde sig särskilt mycket om. Alla väntade på Van Morrison.

Ungefär tjugo minuter innan start letade vi oss ner mot scenen för att få en hyfsad plats. Det var redan fullt med människor, men vi fick tag på helt okej platser mitt på vänstersidan. Turligt nog var det en lucka mellan huvudena framför mig, så jag hade fri sikt. Och på precis utsatt tid äntrade han scenen. Den store, gränsöverskridande legendaren som jag växt upp med och som lärt mig vad riktig musik är. Spelningen var fantastisk. Ljudet var toppklass och kunde inte ha varit bättre ens i en studio. Mannen var på sitt bästa humör och lekte fritt med musikerna som följde hans minsta vink. Publiken var ganska lågmäld, men hängde ändå med i svängarna. Låtarna var inte de mest kända, men ändå en blandning mellan gammalt och nytt. Det kunde inte ha blivit bättre än det var denna perfekta julikväll!

Dagens låt blir "The Window" med Wildbirds & Peacedrums. Bara totalt fantastisk, om än något alternativ.




Van Morrison var på sitt bästa livehumör





Wildbirds & Peacedrums var helt fantastiska med sin sång och sitt trumspel!





Pappa trivdes på festival!



Fredag?

Idag har det inte känts som fredag för en enda sekund. Jag har bara varit produktiv hela dagen! Det hela började med att jag fick slänga på mig kläder och åka iväg och hämta farmor på akuten eftersom de ville skicka hem henne. När jag väl hämtat henne åkte vi till affären och handlade lite mat åt henne, sedan åkte vi hem till mina föräldrar och drack kaffe och åt smörgås.
Jag har också hunnit med att göra en adressändring och ringa till både elbolaget och min gamla hyresvärd. Efter dessa snabba telefonsamtal var avklarade hjälpte jag mamma att trimma en av vovvarna. Och sedan var det dags för middag. Eftersom matlagningen oftast verkar falla på min lott när jag är hemma så började jag fixa med det. OCh det blev en måltid god nog åt kungar, kan jag lova! Ungnstekta laxfiléer på lökbädd med dillkokt färskpotatis och hemgjord hollandaisesås. Slå det om ni kan!
Direkt efter maten tog jag och Annie en promenad med vovvarna. Lina var inte ett dugg imponerad av Fabbe. När jag kommit hem efter promenaden Var det bara att ge sig på det omfattande projektet med att leta fram vilka grejer jag ska ha med mig till Stockholm imorgon. Detta innebar att gräva fram och öppna i princip varenda kartong för att kontrollera och plocka ur delar av innehållet. När jag sorterat upp mitt bohag i två fina högar bar jag iväg den ena högen till bilen och den andra tillbaka in på altanen. Och om jag får säga det själv så har jag gjort en excellent packning av bilen. Mycket effektivt utnyttjande av utrymmet! Nu återstår bara att packa min väska som jag hade med mig på tåget, sedan är det bara att åka imorgon bitti!

Nu ska jag belöna min produktivitet med lite glass, om den inte är slut.

I´m a believer

Prisa gudarna! Jag slipper åka MC till Stockholm, vi tar bilen på lördag istället!


Mardrömsresa?

Ja, imorgon ska jag tillbaka till El Stockholmo. Och det kommer garanterat bli en mardrömsresa eftersom det nu lutar åt att jag blir tvungen att åka motorcykel med pappa. Jag hatar att sitta bakpå, men min käre far har ingen förståelse för det alls. Och nu ska vi åka typ 30 mil på motorväg! Jag kommer garanterat att dö, så jag vill bara hälsa till alla mina vänner att jag älskar er och att ni ska spela bra musik på min begravning!

... moving on!
Eftersom jag var intelligent nog att bränna mig på ryggen häromdagen misstänker jag nu att jag håller på att flagna. Det kliar i alla fall något vansinnigt, och det är svårt att komma åt själv. Jäkligt typiskt! Jag har fan inte flagnat på typ tio år! Orutinerat.

Igår var jag hos Mallan i Karlstad. Petra kunde tyvärr inte komma, men det var mycket trevligt ändå. Vi satt och tjatade om allt möjligt i flera timmar. Malin drack öl, jag drack nästan två liter Cola light. Sen åkte jag hem. Gillar verkligen inte att köra på stora vägen mitt i natten när det är sådär mörkt. Satt på helspänn och var helt övertygad att det skulle hoppa ut en grävling eller ett rådjur framför bilen vilken sekund som helst. Jag kände på mig hur de låg i bakhåll och väntade på mig i dikena längs vägen. Tack och lov måste djuren ha slumrat till på sin post, för självmordsattentaten uteblev och jag (och viktigast av allt, bilen) kom hem helskinnad. 

Idag har jag ingen musikinspiration alls! Hörde en skitbra låt på radion, men missade vad den hette. Så typiskt mig att vara ouppmärksam när det gäller. Dagens låt blir istället "Creep fast" med Twista och T-Pain. Lite skön rytm såhär på torsdagskvällen. Digga på. 

Den allra sista gången

Nu är det officiellt: jag har spenderat min sista stund i min underbara lilla lägenhet. Var på besiktning i förmiddags och allt var tip-top, så nu är jag hemlös. Ja, inte egntligen, men jag har ju ingen egen lägenhet längre i alla fall. Känns ganska ledsamt.

Men det är väl ingen idé att hänga upp sig för mycket på den lilla lyan, jag har ju redan dragit vidare mot nya jaktmarker.

Ikväll ska jag tillbaka till Karlstad och träffa Malin och Petra. Det är nog meningen att vi ska dricka öl, men jag är inte särskilt sugen på någon alkohol. Det kan hända att jag lånar bilen dit, så att jag kan åka hem ikväll och skita i att gå på Plaza. Skulle vara sjukt bekvämt. Har för övrigt inte råd att springa på krogen och göra av med pengar, ska ju köpa busskort på fredag (blää, men nödvändigt). Ja, jag får fundera på det en stund till. 

Usch, villket ointressant inlägg! Jag kanske återkommer senare när jag har nåt vettigt att komma med!

Dagens låt är "Wonderwall" med Oasis. Den som inte hört den (och älskat den) har inga poäng i min bok, sådetså!  

Som en söndag, fast tisdag

Idag har jag inte gjort många knop. Men jag har faktiskt hunnit sola en stund!

Tidigt igår kväll pratade jag med Annie i telefon. Hon skulle iväg och sola så jag hängde på, eftersom det inte verkade som om jag skulle få så många chanser att sola utomhus denna vecka. Efter solningen hyrde vi en chic-flick och köpte en påse godis. Sedan blev det en hel tjejkväll i Annies soffa med film, godis och analyserande diskussion. Vi brukar ha sådana, Annie och jag. Djupa ingående diskussioner om saker som vi bryr oss om. Och de flesta av dessa diskussioner har vi haft hundratals gånger förut, men vi tar upp dem igen och igen, för att se om någon av oss kommit på någon ny infallsvinkel sedan sist. Det kanske låter konstigt för er andra att prata om samma saker jämt och ständigt, men för oss är det naturligt. Vi har en sån historia med sådana vänner att det inbjuder till analys hur många gånger som helst. Och det finns en förvånansvärd trygghet i att veta att vi fortfarande har samma uppfattning om saker och ting, oavsett vad som hänt sedan vi sist sågs. Vi förstår varandra och det här är vårat sätt att stärka banden till varandra, även om vi nu för tiden bor på olika ställen och har olika liv.

Dagens låt är "Queens corner" med Joel Alme. En ny stjärna på den svenska pophimlen. Tack för den, Joel.


Hemligheten och den första gången

Ja, nog stämmer det att man får lära sig något nytt varje dag.
Igår fick jag lära mig många nya saker. Bland annat hemligheterna bakom lesbiska tjejer och riktigt dålig stil. Ja tänk vad bildande en utekväll kan bli! Det var för övrigt en mycket lyckad kväll, så när som på ett störande element. Men störande element har ju även förmågan att föra alla andra samman till en lite tajtare grupp, så det kanske inte bara var illa. Det störande elementet var för övrigt även ganska underhållande.

Och så blev jag av med oskulden också. Ja, inte DEN oskulden, såklart. DEN är förbrukad för länge sen! (Ja, jag ser allt era besvikna miner! Nu trodde ni att det här skulle bli någon smaskig detaljerad sexhistoria. Ha!)
Däremot blev jag av med en annan oskuld igår. Jag har nämligen aldrig, i hela mitt liv blivit kallad lesbisk förut! Det var verkligen den allra första gången. Killen som sa det trodde förstås att jag skulle ta det som någon sorts förolämpning. Så fel han hade, eftersom jag ibland önskar att jag vore lesbisk. Nu är så inte fallet, men förolämpningen som snubben ifråga var ute efter uteblev i alla fall. Han upplyste mig också om orsaken till min förmodade lesbiskhet: fyrkantiga glasögon. Så där har ni det, svart på vitt, vad vetenskapen misslyckats med att förklara! Kvinnlig homosexualitet orsakas av fyrkantiga glasögon. Skönt att det äntligen var utrett, så att forskarna kan ägna sig åt viktigare saker.

Tyvärr glömde jag ju min digicam hemma igår, men några bilder från vår härliga kväll finns hos AnnieLinda och Mickan

Och eftersom det var Lindas B-day vi firade igår så blir dagens låt "Birthday girl" med The Roots (samma grupp som gör uuuunderbara "The Seed"). Superskön låt som kommer bli en av sommarens höjdare!  


Förresten!

Jättemegabamsestort GRATTIS till min älsklings-baby Linda som fyller 23 idag!
Hoppas du haft en supernajs B-day, gumman! Jag kommer hem och firar dig ordentligt med tårta och allt på lördag!

Linda, min födelsedagslåt till dig är "I Say A Little Prayer" med Aretha Franklin! Och din riktiga present från mig och tjejerna står här bredvid mig och väntar på att du ska få öppna den på lördag.





Slö-torsdag

Idag är det fantastiskt lite att göra på jobbet. Och tur är väl det eftersom jag har en tryckande huvudvärk som gör mig yr och har svårt att fokusera blicken.

Imorse var det stopp i tunnelbanan. Väldigt olägligt med tanke på buss-strejken i innerstan. Det blev två extra byten för min del. Först till röda linjen vid Slussen och sedan gå av vid Centralen och promenera till Hötorget för att gå på gröna linjen igen. Inte särkilt jobbigt iofs, men jag blev lite sen till jobbet.

På förmiddagen jobbade jag som vanligt, men efter fikat var det helt tomt på jobb så då smög jag iväg till pärmavdelningen för att hänga lite med det yngre gänget. Det slutade med att jag stannade där resten av arbetsdagen och hjälpte dem med deras jobb istället. De hade massor att göra! Det känns faktiskt bra att jag gick dit, eftersom jag nu lärt känna dem mycket bättre. Och nu när jag känner dem kan jag säga att jag faktiskt trivs mycket bättre på jobbet, istället för att tvingas hänga med tantgänget på min egen avdelning. Visst, de är jättetrevliga och så, men det är såklart mycket skojigare att umgås med folk i sin egen ålder.

Ja det här blev ju ett sjukt tråkigt inlägg, men jag har faktiskt lite annat att fixa med här. Eftersom det bär av hem till Värmlandia imorgon kväll så måste jag diska och packa min väska nu. Och förhoppningsvis hinna fixa lite käk med.

Kanske uppdaterar lite senare om jag orkar/hinner/kommer på nåt vettigt att skriva.

Dagens låt var det ju också! "You my" med alltid lika coola Lupe Fiasco. Sköna torsdagstoner.

Skonad

Jaha, här sitter jag halvnaken framför datorn och försöker torka innan jag kryper i säng. Det är nämligen så att jag smörjt in hela mig med lite fusk-bränna och den färgar ju av sig om den inte får torka in ordentligt. Och det blöta håret färgar också lite fortfarande. Inte så hett med bruna ränder på kudden, förstås. Alltså sitter jag kvar här en stund till.

Idag tror jag nästan att det finns en gud. Och gud är uppenbarligen en kvinna.
Trots att jag cashade in en fin lön denna månad så lyckades jag ju såklart spendera varenda krona inom tre dagar. alltså har jag haft det lite för tajt ställt även denna månad. Och jag skäms såklart över min brist på självkontroll, som ni säkert förstår. Ett av de onödiga inköpen jag gjorde direkt på löningsdagn var de omtalade och vackra Skorna. De perfekta högklackade sling-back-skorna. Samma skor gick sönder efter att endast ha blivit använda två gånger, och ni som någon gång sett mig i sjukt högklackade skor förstår att miltalet på de skorna inte var högt.
Så igår la jag skorna i sin kartong och bar tillbaka dem till affären. Expediten tog tillbaka dem utan att röra en min eller ens ifrågasätta mig! (därav att gud är en kvinna, jag hatar nämligen att konfrontera snorkiga expediter)
Jag drar slutsatsen att skomodellen blivit reklamerade av fler än mig. I vilket fall fick jag dra mitt bankomatkort och fick ett kvitto att spara. Problemet är nu bara att jag inte fått tillbaka några pengar. Funkar kvittot som ett tillgodokvitto för att köpa nya skor för? Jag fattar inte riktigt... Måste nog gå tillbaka och fråga, även om det känns sjukt pinsamt.

Den andra och viktigaste anledningen till min nyfunna gudstro är buss-strejken. För även om den återupptas på torsdag så påverkar den inte längre mig! Jippi! Som den socialist jag tycker verkligen att det är bra att de kämpar för sin sak, men nu slipper jag lida av det eftersom det bara är innerstadsbussarna och flygbussarna som tas ur trafik. Skönt!

En låt till idag då: "Out of date" med Lost Patrol. Lite lågmäld pop med fin refräng såhär på kvällen blir bra.

RSS 2.0