Ännu en sån där dag
Fortfarande sjukt lite att göra på jobbet, även om Jocke iochförsig kom och lämpade av en hög med efterkodningsjobb förut. Ska bli spännande att se vad det är för nåt. Men just nu har jag lunch, så jag skiter blankt i jobbet.
Igår kväll blev jag i alla fall glad! Efter min bedrövligt sega dag kändes det otroligt skönt att komma hem och få krypa i myskläderna. Jag hade laddat hem New York Waiting och såg fram emot att få ligga i sängen och glo på film och käka nudlar. Tyvärr funkade inte filmen, det var nån skum filtyp som jag gissar att man måste bränna ut på dvd för att den ska gå att titta på. Varför ska piraterna krångla till det så? I vilket fall tog jag med mig min nudelwok och mitt nyinhandlade naturgodis och begav mig ut till vardagsrummet för att kolla på den gamla trotjänaren Love Actually istället. Den funkar alltid när man bara inte orkar engagera sig med att tänka. Och så piper telefonen om att jag fått sms. Säkert från Annie, tänkte jag, eftersom hon sagt att hon skulle skicka ett. Men det var det inte! Det var från Mr. D som var sjukt trött men undrade om han fick komma över en stund. Självklart fick han det! Jag höjde dock ett varnande finger om mina sjukt stubbiga ben och slitna uppenbarelse. Han svarade att han var i ungefär samma tillstånd, så det passade honom perfekt. Självklart satte jag genast igång med att plocka undan den värsta röran. Fem minuter senare fick jag ett nytt sms. Tyvärr kunde han inte komma eftersom hans farmor behövde hjälp med nåt. Men det gjorde faktiskt ingenting, jag var bara glad över att han överhuvudtaget tänkt på mig och att han ville komma förbi. Att han tog initiativet till att ses, trots att han var trött och sliten efter jobbet och resan. Han kom ju faktiskt hem så sent som i söndags.
Mmm.... det kanske kan gå vägen det här i alla fall...
Dagens låt får bli nåt med The Shins. Älskar dem just nu, så vilken låt som helst duger. "Australia" kanske?
