Bloggare
Bloggare är självupptagna människor. Jag är själv inget undantag. Det är en fantastisk känsla att få leka kändis/journalist/författare/filosof. Och man inbillar sig att läsarna anammar det man hissar eller dissar. Man inbillar sig att man sätter trender. Och det kanske det finns de som gör. Alla dessa 17-åringar som bloggar om mode och trender och en livsstil som 99% av befolkningen aldrig kommer att få uppleva. De sätter säkert exempel för en hel generation småtjejer as we speek. Om det är bra eller dåligt låter jag vara osagt, det finns garanterat två sidor på det myntet.
Och varför läser folk bloggar egentligen? Annie och jag pratade om det för ett tag sen. Det beror på ren och skär nyfikenhet. Vi vill få en inblick i någon annans liv, få läsa om smutsiga detaljer i människors privatliv, läsa om en vardag som är olik (eller lik) vår egen, läsa om kärleksaffärer och förhållanden. Vi läser bloggar av samma anledning som vi tittar på BigBrother (eller någon annan dokusåpa, för den delen). Och vi skriver bloggar eftersom de flesta av oss inte var med i BigBrother. För det slog mig precis att de flesta människor bara vill synas. Vi vill vara lite kända, även om det så bara är för några få människor. Vi vill alla ha en del av rampljuset, även om alla inte är villiga att gör vad som helst för att bli "kända".
Nu när jag ändå analyserar kan jag ju lika gärna bekänna färg.
Hej, jag heter My och är en värmländsk småstadstjej som flyttat till Stockholm (det är så klyschigt att jag nästan kräks på mig själv). Jag bloggar eftersom jag när en hemlig dröm om att påverka människor, även om jag inte anstränger mig det minsta för att skriva om något viktigt. Alltså är det ortoligt fåfängt av mig att tro att jag nånsin kommer att få mer än 20 unika besökare på en dag, eftersom jag inser att jag inte skriver om sånt som folk vill läsa om.
So that´s it.
Shit, jag är nog en liten dramaqueen ändå.
Stockholm Pride i helgen. Skoj, funderar på att gå ut och kolla på paraden. Garanterat färgsprakande i alla fall!
Och varför läser folk bloggar egentligen? Annie och jag pratade om det för ett tag sen. Det beror på ren och skär nyfikenhet. Vi vill få en inblick i någon annans liv, få läsa om smutsiga detaljer i människors privatliv, läsa om en vardag som är olik (eller lik) vår egen, läsa om kärleksaffärer och förhållanden. Vi läser bloggar av samma anledning som vi tittar på BigBrother (eller någon annan dokusåpa, för den delen). Och vi skriver bloggar eftersom de flesta av oss inte var med i BigBrother. För det slog mig precis att de flesta människor bara vill synas. Vi vill vara lite kända, även om det så bara är för några få människor. Vi vill alla ha en del av rampljuset, även om alla inte är villiga att gör vad som helst för att bli "kända".
Nu när jag ändå analyserar kan jag ju lika gärna bekänna färg.
Hej, jag heter My och är en värmländsk småstadstjej som flyttat till Stockholm (det är så klyschigt att jag nästan kräks på mig själv). Jag bloggar eftersom jag när en hemlig dröm om att påverka människor, även om jag inte anstränger mig det minsta för att skriva om något viktigt. Alltså är det ortoligt fåfängt av mig att tro att jag nånsin kommer att få mer än 20 unika besökare på en dag, eftersom jag inser att jag inte skriver om sånt som folk vill läsa om.
So that´s it.
Shit, jag är nog en liten dramaqueen ändå.
Stockholm Pride i helgen. Skoj, funderar på att gå ut och kolla på paraden. Garanterat färgsprakande i alla fall!
Kommentarer
Trackback
