mysis in the city

Åh, han är sååååå fin!

Fan också...

Allt detta summerar min helg ganska väl.
Jag bestämde mig för en hel helg i mitt eget sällskap, vilket räcker alldeles utmärkt ibland. Då får man tid att uppskatta sig själv och hitta tillbaka till något sorts lugn. Med andra ord kan jag gå tillbaka till jobbet imorgon och känna mig utvilad med nya krafter. Igår tog jag sovmorgon och inledde sedan dagen med en stunds läsning, stabil frukost och lite OS. Jag var bjuden på kräftfest, men jag kände inget sug efter vare sig kräftor eller andra människor. Jag tog på mig lördags-outfiten i form av mysbyxor, brottarlinne, zip-hood och tygskor och traskade iväg till Ica för att handla lite förnödenheter för min ensamhelg. En genomtänkt runda resulterade i en korg fylld med mjölk, nybakta frallor, keso, mörk choklad,  ingredienser till pannacotta och mandelskorpor, färska fikon och körsbär. Riktig singelföda!
Väl hemma skred jag till verket för att baka mina numer beryktade mandelskorpor. Mandel rostades, smör blandades med socker, vaniljextark och ägg. Mjöl lade köket i dimma och en klibbig deg började ta form. Efter viss möda med rullande och formande placerades längderna på plåt och skickades in i ugnen. Cirka tjugo minuter senare började började de små raringarna bli gyllengula i ugnens hetta och redo att skäras i sneda bitar för att leva upp till sitt italienska ursprung. Ytterligare en timme i ugnen med luckan på glänt beseglade skorpornas öde. Den första lillla läckerbiten avnjöts till en kopp svart kaffe på den soliga balkongen. Dess mandelspäckade kompanjoner ligger nu i säkert förvar i en lufttät burk i skåpet ovanför frysen. Dagen fortsatte i samma anda, jag tillredde min pannacotta och gjorde plats för den i kylen. För att ta en liten paus i mitt köksstök begav jag mig in i artonhundratalets England genom Charles Dickens historia om David Copperfields fantastiska liv. Jag har nu bara cirka hundra sidor kvar och hoppas bli klar inom kort. Obligatoriskt skumbad följde, med några värmeljus och ett enormt glas Chianti på badkarskanten. Väl ur badet väntade min läckra dessert av pannacotta med färsk frukt och skorpor på mig. Detta avnjöts till Dreamgirls, innan sängen kallade på mig. Innan jag hunnit somna ringde Annie och vi avslutade kvällen i varandras sällskap över ett två timmar långt telefonsamtal.

Idag har jag spenderat dagen på bästa sätt genom att städa hela lägenheten grundligt. Dammat, plockat undan, hängt upp kläder i garderoben, bytt gardiner, dammsugit, skurat, diskat och möblerat om. Eftersom detta hushåll saknar soffa har jag nu tillverkat en egen provisorisk variant tills min egen är på plats. Den extrasäng som stått ihopfälld i ett hörn fungerar nu som soffa ihop med mitt vita överkast och alla mina kuddar (utom mina sovkuddar såklart). Resultatet blev mycket lyckat, om jag får säga det själv. Belöningen för allt slit blev en skål hemgjord chokladmousse med skorpsmulor och hallonkompott. Underbart! Det som nu återstår av min kväll är en dusch och en stunds läsning för att se om allt ordnar sig för herr Copperfield.

Jag är förresten nyförälskad i Gavin Degraw´s nya skiva. My God, he´s great!

Har en liten hög med bloggar som jag gillar skarpt (utöver Annies, Lindas och Majkels såklart).

Donna Lee är briljant. Sarkastisk vältalighet är det bästa som finns! En av hennes favoritbloggar har även blivit en av mina favoriter: Kira är gör kortfattade, roliga och intelligenta inlägg. En till sjukt smart och rolig tjej är Lisa som skriver om aktualiteter och mänskliga fenomen. Hennes inlägg om Tallink (?!) var totalt underbart!

Om du har en dålig dag och känner dig ful och dum så ska du läsa Misssperfect´s blogg (som jag tipsat om förut). Hon är som en lightversion av Linda Rosing. Sånna dumheter kan få vem som helst att känna sig överlägsen och bli på bättre humör!

Hoppas ni får glädje av dessa!

Nu har jag bestämt mig för vilken kvällskurs jag ska gå. Det blir lilla kvällskursen i grafisk design och reklam på Forsbergs skola. Till det facila priset av nästan femton tusen kronor får jag flumma ihop lite arbetsprover under elva veckors tid, en kväll i veckan. Jag hade funderingar på att gå en kurs i produktdesign hos Studiefrämjandet, men efter en del övervägande valde jag Forsbergs istället. Priset skilde inte så hemskt mycket, men prestigen skiljer desto mer. Tyvärr har jag gett mig in i en bransch där prestige betyder rätt mycket och där man är lite mer värd om man gått på en finare skola. Om du egentligen kan mer har mindre betydelse. Helst skulle det förstås ha betytt ännu mer om jag valt Beckmans eller Berghs, men än så länge har jag inga trettio tusen att punga ut. Kanske en annan gång.
Kursen börjar i alla fall den 23:e september och jag tänkte skicka in ansökningen den här veckan. Måste bara ringa till mamma först och tala om att jag bestämt mig. Och hoppas på att hon har lust att släppa ifrån sig pengarna...



Sånna här söta saker har någon från Forsbergs knåpat ihop. Gulliga på ett makabert vis...

Jag har alltid tyckt att Alex Schulman är en jävla tönt. Jag har aldrig fattat hajpen med honom och hans bror överhuvudtaget! Vad är det som är coolt med att blogga liksom? Men allt detta förakt fick sitt slut idag. Förlåt Alex, men jag dömde dig på förhand. NU har jag läst din blogg.
Som av en händelse var det en liten mini-rubrik som fångade min blick när jag kollade "nyheterna" på Aftonbladet.se. "Skyl dig, gubbe" stod det i högra marginalen. Om jag fattat att det var en länk till Alex Schulmans blogg hade jag garanterat låtit bli att klicka. Nu är jag glad att jag för dagen var ovanligt trögfattad. Du är en briljant bloggare Alex! Kvicktänkta, korta och underhållande iakttagelser om tillvarons olika sidor. Det är så jag vill skriva!

Men jag orkar fortfarande inte se dig på TV, där går gränsen för min beundran.

Jag har börjat lägga upp en plan för mitt återtåg till Värmlands gröna skogar. Operation Återvända, om ni så vill.
Det är bara att inse, Sthlm är inte min grej. Första steget i min grand masterplan är, hur konstigt det än låter, en kvällskurs. Jag tänkte nämligen att mina chanser att få ett bra jobb i närheten av Värmland ökas om jag skaffar mig lite mer kompetens inom mitt område. Alltså, Steg 1: Kvällskurs i design (förhoppningsvis produkt och/eller industridesign). Har börjat kolla upp lite kurser, men det är sjukt dyrt. Får väl börja spara...

Mmmmmtralalaalalaa
Underbara toner från en underbar nykomling. Svenske Jake Oh är bara underbar rakt igenom. Skön soul som denna har jag inte hört på länge och passar bra nu när hösten smyger sig på. Och så är han ju en riktig goding också! Purrrrfect...

Jag är nu tillbaka i ett mulet Sthlm. Fy fan, jag gillar det inte. Efter en lugn helg med middag med vännerna och svampjakt i skogen kändes det bara skit att kliva på tåget igår. Nu har jag bestämt mig för att snarast möjligt hitta ett jobb närmare Värmland så att jag kan fly från Sthlms ytliga glättighet, skitiga tunnelbana och stressade invånare.
Jag vill bo i en stuga på landet med Curry och kanske en hund, odla mina egna grönsaker och frilansa. Plocka svamp på hösten, skotta snö på vintern, gräva i rabatter på våren och klippa gräs på sommaren. Och aldrig mer bo i lägenhet!
Min lilla stuga skulle vara en lantlig dröm i vitt, fylld med loppisfynd, textilier och rosa pelargoner. Och i vardagsrummet skulle det finnas en öppen spis att elda i på vintern. 

Jag vill ha det nu!

Jag fick just en uppenbarelse när jag tittade på bloggens statistik. Hemligheten bakom att ha många läsare är alltså att uppröra folk! Jag upprörde i måndags och hade då 64 besökare istället för mitt snitt på 7. Drastisk skillnad med andra ord. Problemet är nu bara att jag inte alls har någon lust att fortsätta uppröra, så jag får nog nöja mig med mina 7 trogna läsare. Helt okej för mig, det är kvalité före kvantitet som räknas! 

I morse hade jag en hel outfit uträknad för min resa i eftermiddag. Tror faktiskt att det blir första gången jag åker X2000 en längre sträcka än mellan Karlstad och Kristinehamn. Okej, jag kanske har åkt till Hallsberg någon gång också... Så jag tänkt i alla fall vara lite extra snygg, som när gamla tanter klär upp sig för att gå till doktorn. Kände att jag ville spela lite businesswoman, här finns ju ingen som vet om hur det verkligen ligger till (utom möjligtvis mina arrbetskamrater...) Det skulle bli mina fina svarta linneshorts, tshirt, kofta, svarta halsbandet och högklackat. Avslappnat men snyggt, tänkte jag. Och så tittade jag ut genom fönstret.
Mulet och kallt med risk för regn. Så det var bara att dra på sig långbyxor och vanliga skor och traska iväg till bussen. Shortsen la jag i resväskan med förhoppning om att kunna utnyttja dem i helgen istället. Halsbandet glömde jag hemma. Men jag fick i alla fall med mig sminket den här gången.

Tjejer, jag ringer från tåget!

Dagens låt (ja nu kom jag på en) blir "So nice, so smart" med Kimya Dawson. Juno-soundtracket är verkligen guld! 

Saker och ting har lugnat ner sig och stormen verkar ha blåst förbi. Skönt! Det var alldeles för mycket drama för min smak. Jag har inlett psyktestet och än så länge går det utmärkt (Annie fattar koden).

Det är torsdag och veckan är snart avklarad. Klarar inte riktigt av att koncentrera mig på jobbet, vilket ju är synd eftersom vi är underbemannade och har en del att göra.

Imorgon ska jag åka hem och hämta upp min ranson av fint italienskt rödvin. Kanske åka ut i skogen och plocka lite svamp också. Och kanske åka till moster och låna Loke för en sväng i skogen. Nu finns det ju två bilar hemma och klantiga farsan har pajat foten, så det är bara fritt fram att köra bil. Passar mig utmärkt!
På lördag blir det middag och filmkväll hos Annie. Wonderful, jag saknar mina bruttor. Och till och med Majkel kommer hem på visit! Nu ska det skvallras!

Jag har faktiskt aldrig blivit så illa bemött och pratad om i hela mitt liv!
Och allt på grund av en enda liten dejt. EN ENDA DEJT! Tror folk verkligen att alla dejter leder till förhållanden och giftermål? (I så fall skulle jag varit gift många gånger om vid det här laget) Vad är det som säger att det ens var en bra dejt?! Nej, ni vet ingenting. Istället väljer ni att tro allt möjligt. Och mest tror ni saker om mig. Ni tror att jag är korkad och desperat, som världens värsta offer. Och diskussionerna som går på forumet är mest av allt rena personliga påhopp. Hur fan kan en enda dejt framkalla sådana lavinartade reaktioner? Och om ni nu absolut måste diskutera om mig kan ni väl i alla fall hålla det över sandlådenivå? Relevanta argument någon?
Jag betackar mig från det här nu.  Jag kan faktiskt inte förstå varför ni blir så upprörda överhuvudtaget. Och om ni är arga på honom så kan ni väl inte anklaga mig för hans felaktiga beteende?

Nu är det slut med att använda bloggen som något slags allmänt forum för personangrepp. För mina vänners skull kommer jag att fortsätta skriva om mitt liva och dess innehåll, vad det än råkar vara. Om någon annan läser och inte kan förstå innehållet för vad det är så är det faktiskt inte mitt fel. Tar ni anstöt så sluta då läs! As simple as that.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag sitter nu på jobbet och längtar till fredag. Har nog faktiskt aldrig längtat hem till Krhmn så mycket som jag gör just idag. Och orsaken känns alltför uppenbar. Jag har tur som har sådana underbara och omtänksamma vänner där hemma. Så länge de inte finns nära är Sthlm inget hem, utan bara en plats där jag råkar bo. När jag kliver på X2000 på fredag eftermiddag kommer en sten att lyftas från mitt bröst. Jag hoppas bara att den inte läggs tillbaka när jag kliver på tåget igen på söndag.

Ikväll ska jag fördriva tiden hemma hos Annelie och få lite kaffe och socialt umgänge. Förhoppningsvis kommer inte de senaste dagarnas känslomässiga stress att förfölja mig dit.
Måste även komma ihåg att boka tvättid.

Nej, det får vara nog for now.

Jag är uppväxt i en liten stad. Jag vet inte hur mycket det skiljer sig från att var uppväxt i en större stad, men något har det i alla fall lärt mig. Det är att hålla sig kritisk till information som levereras i tredje hand. Jag har många gånger bevittnat vad överdrivna eller rent falska påståenden kan resultera i. Med detta sagt vill jag tacka er som på ett omtänksamt sätt har varnat mig, men jag vill också påpeka att jag är en person som bildar mina egna uppfattningar. Jag kommer att ha era ord i åtanke, men jag tänker heller inte döma någon enbart på grund av dem. Känner jag att killen ifråga visar upp ett beteende som liknar det ni beskrivit så kan ni vara säkra på att jag kommer att dra mig ur. Om någon vill diskutera saken ytterligare vet ni vart jag finns.

Till er som på ett mindre trevligt sätt yttrat era åsikter här vill jag bara säga att de kommentarerna kommer att få stå kvar. Jag anser att alla har rätten till sin egen åsikt. Däremot tycker jag det är synd att ni inte vill stå för vad ni tycker på ett ärligt och moget sätt.

Den anonyma person som hade betänkligheter på mitt uttalande om att "jag var snyggast på festen" vill jag bara ge en rak förklaring. Med detta menade jag inget bokstavligt, utan det var en skämtsam kommentar med ironisk underton. Jag anser mig inte alls vara bättre än någon annan. Däremot kände jag mig jäkligt snygg i lördags och fick många fina komplimanger, vilket gjorde att jag tog mig rätten till att skriva så. Om ironi och skämtsamhet inte är din kopp te borde du kanske sluta läsa den här bloggen för att undvika fler missförstånd i framtiden. Jag är inte alls ute efter att göra mig ovän med någon.

Verkligheten är dock sådan att alla inte kan älska alla. Huvudsaken är att alla älskar sig själva och ser sitt eget värde.

Jag ska tydligen åka hem i helgen, det har mamma bestämt. Och pappa betalar *ka-ching*. Inget party dock, jag ska bara hem och socialisera med familj och vänner. Och äta lite riktig mat eftersom jag blivit för lat för att göra nåt mer avancerat än pasta. Tragiskt.

Och så ska jag tydligen på dejt i veckan. Det har R bestämt. Hur ofta händer det att killen faktiskt höra va sig dagen efter? Måste vara något slags rekord... Men jag kan inte vara annat än nöjd!

Mitt svindyra hårklet från Tigi sitter fortfarande i litegrann, trots att jag har tvättat håret. Vet inte om jag tycker det är helt okej...

Och i lördags var jag snyggast på festen, med undantag för Niklas, men han är gay så det är okej. Man kan inte toppa sånt. Jag önskade (och sa det även till honom, vilket känns rätt pinsamt såhär i efterhand) att jag önskade att jag varit en homsexuell snygg kille så att jag fått ragga på honom. Jag tror han tycket det var lite konstigt av mig att säga så, och det tycker nog jag med. Men ändå ganska kul, han skrattade åt mig. Fan vad jag höll låda. Ni vet hur jag blir när det är alkohol med i bilden. Så, för att summera min första stockholmsfest: Lite full, ganska pinsam och bra fjortishångel på gården/balkongen/i soffan. Blev även utropad till något slags orakel eftersom jag kunde gissa folks ålder. Alex vägrade acceptera att han såg ut som 18, trots att det faktiskt är hans verkliga ålder. 
Rätt okej facit ändå, pinsamheterna kan jag ju förtränga.

Jaja... Later folks!

Ja jag vet att jag inte varit så aktiv den gågna veckan... har faktiskt haft lite att göra på jobbet, så det kan bero på det. Har ändå inte hänt supermycket sen sist. Var dock på grillfest igår. Det var trevligt, men den fulla historien (och kanske några bilder) redogör jag för en annan dag när jag är lite mer på hugget. Kan väl i alla fall avslöja att jag träffade en del härliga människor, vissa härligare än andra *blink blink*.

Nä roligare än såhär blir jag inte idag, jag tömde mina rolighetsreserver igår kväll.

Puss å kram!

Volver (Att återvända) är dagens film. Nerladdningen blev klar i morse, så den ska jag se när jag kommer hem. Fantastiskt bra spansk film med Penelopé Cruz. Låter jobbigt presentiöst, men det är det inte.


Annars händer det inte så mycket, så det finns alltså inte så mycket att skriva om. Fast det kanske inte har stoppat mig förut... Men tillvaron består just nu mest av kollektivtrafiksutnyttjande, jobbande, ätande, filmtittande och sovande. Men på lördag ska jag på grillfest, det ska bli kul.
Jo, jag går runt och tänker på mitt bokprojekt också. Samlar inspiration (eller är det kanske mod), för att sätt igång någon gång. Med den här takten kommer jag vara 95 innan jag satt igång, haha!

Jag har inte sett såhär mycket vatten falla från himlen på mycket länge. Och på något sätt känns det betryggande. Det betyder att hösten är på ingång med varmare kläder, mörka kvällar och löv på marken. Jag har alltid gillat hösten, den för med sig någon slags förväntansfullhet. Varför vet jag inte, men jag får en särskild känsla i kroppen. Kanske är det något som ligger kvar sedan skoltiden, då man i augusti fick träffa sina klasskamrater igen. I tonåren betydde det mer att få spana på de äldre killarna på skolan, eller att få fnysa föraktfullt åt de nyanlända yngre eleverna. Det är problemet med att bli vuxen, det känns inte som om jag har lika mycket att se fram emot i vardagen längre. Men höstkänslan sitter kvar i kroppen, och det känns bra.

Sådana här bilder gör mig lycklig

Fantastiskt, jag har funnit ännu en melankolisk lågmäld film till min samling av favoriter. Hjärtskärande bitterljuv kärlek, men med lyckligt slut. Det är precis min melodi, har jag upptäckt. Jag vet inte riktigt varför det tilltalar mig så mycket, men det är samma sak med musik. Bitterljuva melodier och texter ska det vara. Kanske är det min känsla för dramatik. Små gester, tyst lidande och gränslösa känslor under ytan, som inte riktigt syns på utsidan. Nej, jag lider inte ärskilt mycket, men jag önskar nästan att jag gjorde det. Ni vet, på ett konstnärligt poetiskt och kärlekskrankt vis. Som mina favoritmusiker alltid verkar göra och huvudkaraktärerna i mina favoritfilmer. Helst lite martyr-likt, då är det som allra bäst.
Dagen har i alla fall präglats av denna underbara film och musik av Eva Cassidy. Lagom melankoliskt för en söndag, tycker jag.

Jag har funderat på en sak. Det är en tanke som legat och grott hos mig i många år, kanske ända sedan gymnasiet. Jag vill skriva en bok. En bok som jag själv skulle vilja läsa. Jag vet inget om hur man skriver böcker och jag har ingen aning om hur jag skulle gå till väga. Eller vad den skulle handla om. Framför allt vet jag inte om jag någonsin kommer att genomföra det. Troligtvis inte. Men nu när jag sagt det högt kanske jag blir tvungen. Tänk om det är mitt kall i livet, utan att jag vet om det? Den saknade pusselbiten.
Jag kanske borde prova och se hur det går. Det kan ju inte bli värre än att jag misslyckas, och i så fall kommer ingen att få läsa det. Men att vara en misslyckad författare är ju pinsamt klyschigt...

Ja ja... om någon har några förslag är ni välkommna att presentera dem. De kan knappast vara sämre än mina egna obefintliga upplägg!

Nästan läggdags nu, när blev klockan så mycket?

Dagens låt är Eva Cassidy´s version av "Dark end of the street". Underbart när covern är bättre än originalet, då blir jag lycklig.


Kanske en av filmhistoriens vackraste kyssar

Igår gick det mesta av min arbetsdag åt till att försöka förstå mig på Amerikanska postverkets konstiga regler. Vem kunde ha gissat att det var så jäkla krångligt att beställa ett par jeans från Over There. De blandar in armén och grejer, vad ska det vara nödvändigt för? Skicka paket med vanlig post som normala människor! Jag har beställt grejer från USA förut och då har det gått hur smidigt som helst. Hur som helst så tänker jag avvakta med jeansen lite, till jag fått bättre klarhet i hur fasen man ska bära sig åt. Det vore högst obekvämt för min ekonomi om jeans för nästan tusen spänn kom på villovägar.

Efter jobbet hade jag stämt träff med C. C är en ny bekantskap som jag ser fram emot att lära känna lite bättre. Vi möttes på Medis och promenerade uppför götgatan för att hitta ett café och dricka lite kaffe. När kaffet var avklarat och vi suttit där i cirka en och en halv timme och pratat så begav vi oss ner till gamla stan för att hitta nåt att äta. Klockan var nog närmare åtta innan vi hittat ett ställe som inte var fullsmockat och svindyrt. En engelsk pub i ett gathörn blev vårt middagsställe. Chicken and avocado BLT sandwich på Focaccia för mig, burgare för C. Supersmarrigt! Har inte ätit pubmat på riktigt länge och det kändes nästan lyxigt i all sin enkelhet. Till maten tog vi en öl, och fortsatte genom diskussioner om tv-licens, politik och allt möjligt annat.
Vid halv tiotiden började vi dra oss in mot centrum igen. Vid slottet stannade vi för att titta på en gatuartist som dragit en stor folksamling till sig genom tokiga upptåg med en tre meter hög enhjuling och brinnande facklor. Rätt rolig snubbe faktiskt. Vid centralen skildes vi åt och åkte med varsin tunnelbanelinje åt olika håll.

På bussen satt en ung tjej med andningssvårigheter. Hon puffade i sin astmainhalator och hostade rosslande nästan oavbrutet. Jag var rädd att hon skulle dö mitt på bussen, men när en tjej frågade henne om hon var okej svarade hon ja, så jag antar att det inte var nån fara för hennes liv. Jag blev besviken på mig själv att jag inte frågade tjejen hur hon mådde eftersom jag suttit och tittat på henne och lyssnat på rosslandet. Jag är så typiskt svensk och bara låter folk vara ifred. Dags att rannsaka sitt civilkurage kanske?

Nu ska jag fortsätta läsa David Copperfield och vänta på jobb.

Later!

Igår krånglade jag till det.
Jag hade bestämt mig för att äntligen åka till ICA och handla. Jag har ju skjutit på det hela veckan, trots att jag inte haft nån mat hemma. Under dagen fick jag ett sms som talade om att mitt paket från LaRedoute hade kommit och att jag kunde hämta det hos postombudet på Coop. Både ICA och Coop ligger i Tyresö Centrum, men jag hade aldrig varit på Coop och visste inte exakt vart det låg. Men jag tänkte i alla fall att det nog var smidigast att gå och handla mat först, för att slippa släpa på ett stort paket i affären. Sagt och gjort, jag begav mig till ICA och handlade två tunga kassar. Sedan gällde det att leta rätt på Coop. Jag trodde att det låg utanför själva gallerian, så jag lastade min cykel och gav mig iväg runt hela bygget för att hitta ingången. Men efter att ha yrat runt i minst en kvart kunde jag ändå inte hitta någon entré. Så jag åkte tillbaka till en av entréerna till gallerian och lyckdes springa på en kvinna som jag vågade fråga om vägen. "Den ligger på ovanvåningen, längst bort" Självklart finns det en övervåning! Alltså parkerar jag cykeln, tar kassarna och börjar stappla på onda fötter (ja, naturligtvis hade jag mina nya högklackade pumps på mig) in för att hitta rulltrappan. 
Väl framme får jag hjälp snabbt och hela paketöverlämningen går smidigt. Men när jag tittar ner ser jag att min ena matkassa har gått sönder. Eftersom den skulle hänga på cykelstyret på hemvägen ber jag tjejen i bakom disken om en ny kasse. När jag väl kommit ut från postutlämningen hör jag hur papperskassen börjar lämna ifrån sig olycksbådande rivljud. Naturligtvis har även denna gått sönder och håller nu på att kollapsa helt. Som den vessla jag är smyger jag fram till en av Coops kassor och stjäl en ny papperskasse. Sedan får jag packa om mina varor vid en parkbänk, bege mig ut till cykeln och bege mig hemåt. När jag påbörjat min färd och ska bromsa in vid ett rödljus känner jag hur det rycker till i handbromsen. Minsann, vajern har gått av! Lyckad eftermiddag, må jag säga.

Som tur var passade alla kläder perfekt, även om sandalerna än så länge är lite obekväma. Men dem kommer jag väl att gå in ganska snabbt. Bilder kanske kommer...

Idag är det lika dött på jobbet som vanligt, därför har jag surfat efter jeans. Och tro det eller ej, men jag har hittat en kalas-sida! Amerikansk sajt med dösnygga kläder för oss tjejer med lite mer kurvor än Kate Moss. De har till och med en del snygga jeans, vilket är sjukt ovanligt! I TOTALLY LOVE och ska genast beställa ett par Apple Bottom-jeans (ja, jag skulle tro att det är dem som T-Pain sjunger så fint om i refrängen till "Low" ) och ett par Dickies. Jag blev totalt förälskad i deras klänningar också, men det får vänta tills nästa gång. Vill ni kolla in?

Dagens låt (hmm, längesen sist... jag får skärpa mig) blir för enkelhetens skull "Low" med FloRida och T-pain.

Ja, jag undrar allt vad bartender-Kuben gör nu för tiden. Kom att tänka på det i lördags när jag beställde en Cosmopolitan på Statt. Drinken jag fick var knappt drickbar och fick lämnas tillbaka eftersom den var varm. Jag tyckte synd om tjejen i baren, hon var världens nybörjare och såg rätt förtvivlad ut. I vilket fall som helst så kom jag då att tänka på Kuben som brukade jobba på Biljarden. Har ingen aning om vad han hette egentligen, men han var kort och väldigt musklig och såg rätt fyrkantig ut, därav "Kuben". I vilket fall så blandade Kuben världens godaste Cosmo´s till mig, och han visste alltid vad jag skulle ha när jag dök upp vid baren. En riktig pärla och ganska söt, trots sin fyrkantighet.

En annan snubbe som numer är på väg ut ur min tillvaro är mr D, som sedan ikväll blivit degraderad till bara "D". No more, nu får det räcka. Inget illa om honom alls, men vi är defenitivt inte på samma plan och jag har tröttnat på hans bekvämlighet och brist på initiativ. Jag vill ha mer och det har han inte.

Hepp, nu äre natta.. So´long folks!

Jag har gett mig på ett vansinnesprojekt: jag har köpt en Rubiks Kub. Och ni som känner mig kanske kan tänka er hur det kommer att sluta... Aldrig att jag ger mig förrän jag listat ut hur man ska lösa den! Alltså har jag tagit med mig den till jobbet. Kanske låter som en motsägelsefull sak att göra, eftersom det ju är meningen att man ska jobba på jobbet. Tydligen inte på mitt job. Sedan jag kom tillbaka från min korta ledighet har jag gjort i snitt fem jobb om dagen. Det är mindre än jag gör innan förmiddagskaffet i vanliga fall. Alltså finns det hur mycket dötid som helst för mig att pilla på kuben.
Det lät äckligt.
 
Så när jag tröttnat på att spela Spindelharpan och gratis onlinespel, läst alla mina webcoms, kollat mail/Facebook/forum och läst aftonbladet, då finns min lille flerfärgade fiende fortfarande kvar här för många timmars psykiskt nedbrytande vridande.

Tack Rubik, jag hatar dig.

(Bilder på mitt kämpande kommer ikväll)

Läste just Emelies blogg. Där hade hon skrivit om något jäkligt viktigt, nämligen om hur vi föder våra barn, sjuka och äldre. Förtjänar de inte lika bra mat som oss andra, bara för att de utnyttjar statliga istitutioner som de betalar skatt för och har rätt till enligt lag? Jag har jobbat inom äldrevården och sett viken skit vi matar de stackars gamla människorna med. De om några borde förtjäna riktigt god, näringsrik och vällagad mat. Det är ju dessa människor som varit med och byggt upp det Sverige som vi lever i idag. Dessutom har de betalat skatt i hela sina liv, lever på en knapp pension och får utöver detta betala för att äta nästintill oätlig mat. Ofta är de äldre också sjuka och svaga, så de behöver all näring de kan få. Jag undrar hur ett välfärdsland som Sverige kan glömma bort så många av sina medborgares mest basala behov: mat. 

Var med och stöd kampen för god, närproducerad och näringsrik mat till skola, sjukvård och äldreomsorg här. Jag har skrivit på, gör det du med!