Finally Friday

Igår gick det mesta av min arbetsdag åt till att försöka förstå mig på Amerikanska postverkets konstiga regler. Vem kunde ha gissat att det var så jäkla krångligt att beställa ett par jeans från Over There. De blandar in armén och grejer, vad ska det vara nödvändigt för? Skicka paket med vanlig post som normala människor! Jag har beställt grejer från USA förut och då har det gått hur smidigt som helst. Hur som helst så tänker jag avvakta med jeansen lite, till jag fått bättre klarhet i hur fasen man ska bära sig åt. Det vore högst obekvämt för min ekonomi om jeans för nästan tusen spänn kom på villovägar.

Efter jobbet hade jag stämt träff med C. C är en ny bekantskap som jag ser fram emot att lära känna lite bättre. Vi möttes på Medis och promenerade uppför götgatan för att hitta ett café och dricka lite kaffe. När kaffet var avklarat och vi suttit där i cirka en och en halv timme och pratat så begav vi oss ner till gamla stan för att hitta nåt att äta. Klockan var nog närmare åtta innan vi hittat ett ställe som inte var fullsmockat och svindyrt. En engelsk pub i ett gathörn blev vårt middagsställe. Chicken and avocado BLT sandwich på Focaccia för mig, burgare för C. Supersmarrigt! Har inte ätit pubmat på riktigt länge och det kändes nästan lyxigt i all sin enkelhet. Till maten tog vi en öl, och fortsatte genom diskussioner om tv-licens, politik och allt möjligt annat.
Vid halv tiotiden började vi dra oss in mot centrum igen. Vid slottet stannade vi för att titta på en gatuartist som dragit en stor folksamling till sig genom tokiga upptåg med en tre meter hög enhjuling och brinnande facklor. Rätt rolig snubbe faktiskt. Vid centralen skildes vi åt och åkte med varsin tunnelbanelinje åt olika håll.

På bussen satt en ung tjej med andningssvårigheter. Hon puffade i sin astmainhalator och hostade rosslande nästan oavbrutet. Jag var rädd att hon skulle dö mitt på bussen, men när en tjej frågade henne om hon var okej svarade hon ja, så jag antar att det inte var nån fara för hennes liv. Jag blev besviken på mig själv att jag inte frågade tjejen hur hon mådde eftersom jag suttit och tittat på henne och lyssnat på rosslandet. Jag är så typiskt svensk och bara låter folk vara ifred. Dags att rannsaka sitt civilkurage kanske?

Nu ska jag fortsätta läsa David Copperfield och vänta på jobb.

Later!

Kommentarer
Postat av: Anonym

tjo bejbi! jodå, det är fint, men är så jäkla varmt här med. fast man ska ju inte klaga :p ringer dig ikväll! pöss

2008-08-01 @ 08:58:07
URL: http://liiindiiish.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0