Nascarmästarinnan och säljarna
Kick-off med jobbet igår. Riktigt kul! På förmiddagen var jag inte alls upplagd för en massa aktiviteter. Det kändes sååå jobbigt att behöva åka bort och vara tvungen att göra en massa saker och umgås med folk hela kvällen. Till slut tog jag dock mig själv i kragen och gjorde mig i ordning för en kväll med helt okänt tema.
Vi klev på en hyrd buss och hamnade i Upplands-Väsby. Who would have thougt? Där fanns något ranch-liknande bygge som kallades Funfield. De flesta av oss tittade på varandra med lite skeptiska och undrande blickar. "Vad är det för töntiga aktiviteter det är meningen att vi ska engegera oss i hela dagen?"
Det hela visade sig inte alls vara särskilt töntigt, även om lekledaren in charge måste ha varit en avkomma av the Führer himself. Efter att ha blivit indelade i lag och försedda med varsin öl började aktiviteterna. Asfaltscurling, stubb-balansering i grupp, komjölkning, lasergevärskytte och Nascar-simulator-racing. Behöver jag ens nämna att jag hade absolut bästa racingtiden av alla? Oh yeah! In your face, grabbar! Och killarna var rätt imponerade, haha. Aldrig trodde de väl att the new girl skulle slå dem i nåt så manligt som motorsport/dataspel.
Efter all lek var det middag. Äkta cowboy-krubb (?) bestående av grillad entrecot, kycklingklubbor, ribs, bakpotatis och majskolv. Riktigt gott, om än något halsbränneframkallande. Mitt i middagen hoppar det fram en inhyrd cover-sångare och börjar köra sin show. Stackars kille, vilket otacksamt jobb! Han försvann en stund men kom sedan tillbaka iklädd en full Elvis-outfit med vit overall, peruk och hela köret. Tur att han kunde sjunga rätt bra annars hade det ju bara varit en förnedringsfest.
Efter mat och Elvis satte landets sämsta DJ igång, men hans värdelösa (obefintliga) mixande verkade inte störa någon utan dansen satte igång ganska omgående. Resten av kvällen fylldes av öldrickande, dans och prat. Det verkar som om jag numer har blivit adopterad av säljarna på jobbet. De tyckte synd om mig för att jag jobbar med en hög damer på 45+. Eftersom medelåldern på säljarna är något lägre och stämningen är något lättare tyckte de väl att jag passade in. Och jag känner mig ganska tacksam. Det känns skönt att kunna gå till jobbet imorgon och ha några fler att hälsa på och kanske rent av prata med. I slutet av kvällen bjöd säljarna med mig till Strueplan för att fortsätta festen. Jag kände mig jäkligt torr och medelålders när jag tackade nej.
Kick-offen var rent allmänt en lyckad tillställning och en chans att prata med en massa arbetskamratater som man annars inte pratar med.
Nä nu ska jag fortsätta med min söndag... En kopp te kanske?
Vi klev på en hyrd buss och hamnade i Upplands-Väsby. Who would have thougt? Där fanns något ranch-liknande bygge som kallades Funfield. De flesta av oss tittade på varandra med lite skeptiska och undrande blickar. "Vad är det för töntiga aktiviteter det är meningen att vi ska engegera oss i hela dagen?"
Det hela visade sig inte alls vara särskilt töntigt, även om lekledaren in charge måste ha varit en avkomma av the Führer himself. Efter att ha blivit indelade i lag och försedda med varsin öl började aktiviteterna. Asfaltscurling, stubb-balansering i grupp, komjölkning, lasergevärskytte och Nascar-simulator-racing. Behöver jag ens nämna att jag hade absolut bästa racingtiden av alla? Oh yeah! In your face, grabbar! Och killarna var rätt imponerade, haha. Aldrig trodde de väl att the new girl skulle slå dem i nåt så manligt som motorsport/dataspel.
Efter all lek var det middag. Äkta cowboy-krubb (?) bestående av grillad entrecot, kycklingklubbor, ribs, bakpotatis och majskolv. Riktigt gott, om än något halsbränneframkallande. Mitt i middagen hoppar det fram en inhyrd cover-sångare och börjar köra sin show. Stackars kille, vilket otacksamt jobb! Han försvann en stund men kom sedan tillbaka iklädd en full Elvis-outfit med vit overall, peruk och hela köret. Tur att han kunde sjunga rätt bra annars hade det ju bara varit en förnedringsfest.
Efter mat och Elvis satte landets sämsta DJ igång, men hans värdelösa (obefintliga) mixande verkade inte störa någon utan dansen satte igång ganska omgående. Resten av kvällen fylldes av öldrickande, dans och prat. Det verkar som om jag numer har blivit adopterad av säljarna på jobbet. De tyckte synd om mig för att jag jobbar med en hög damer på 45+. Eftersom medelåldern på säljarna är något lägre och stämningen är något lättare tyckte de väl att jag passade in. Och jag känner mig ganska tacksam. Det känns skönt att kunna gå till jobbet imorgon och ha några fler att hälsa på och kanske rent av prata med. I slutet av kvällen bjöd säljarna med mig till Strueplan för att fortsätta festen. Jag kände mig jäkligt torr och medelålders när jag tackade nej.
Kick-offen var rent allmänt en lyckad tillställning och en chans att prata med en massa arbetskamratater som man annars inte pratar med.
Nä nu ska jag fortsätta med min söndag... En kopp te kanske?
Kommentarer
Trackback
